Du är för fin

Jag hatar verkligen söndagar mer än något annat. Alltid ångest och depression, typ. Jag har haft jättekonstigt humör i helgen. Allt har gått som en berg-och-dalbana.
Ena stunden var jag rätt glad och på bra humör, och andra stunden kändes det som att hela världen var emot mig och att jag bara ville gråta ut.

Ibland känner jag att jag älskar allt och känner mig lycklig. Men sen helt plötsligt hamnar jag i depression, känns det som. Ingenting har någon betydelse, jag skiter i allt.
Jag vet inte varför jag känner så här, det är väl normalt. Eller beror det på allt jag varit med om och att jag känner mig jävligt stressad hela tiden? Att jag har världens press på mig att prestera bra hela tiden?
Kan det bero på mina p-piller? Man kan ju få kraftiga humörsvängningar. Men allt har gått bra tills nu, har ätit dem i snart två år.

Jag vet inte hur jag ska förklara allting för dig hur jag känner och mår. Jag vet att du vet att jag inte är på topp. När du beter dig som du gör, säger det du säger och att jag inte tycker om det så förstår jag inte hur det kan vara så svårt att bara ändra på sig om du vet att jag mår dåligt av det.
Du säger att jag är viktig och att ingen har älskat mig så mycket som du älskar mig. Menar du verkligen det? Om svaret är "ja", visa det då. Jag är en människa som också behöver bli uppskattad och älskad.

I dag mådde jag verkligen skit, ville bara gråta ut hos någon som står mig nära. Men du verkade inte bry dig alls om hur jag mådde. Du såg att jag var nere och såg helt död ut, men du frågade inte vad det var med mig. Bryr du dig, visa det då genom att fråga ut mig. Även fast du tror att jag tycker att det är jobbigt, tvinga mig i sånna fall att svara på dina frågor.
Jag vill att du ska bry dig, jag vill att du ska vara beskyddande, jag vill att du ska vara stolt över mig. Jag vill att du inte ska bry dig om någon brud alls på denna jord. Jag ska vara den enda.
Jag vet att jag kanske kräver mycket, men ska jag vara ärlig behöver jag det jag ber om. Hade jag inte gjort det hade detta aldrig hänt.
Jag vill att jag ska vara den enda för dig! Du är den som betyder mest för mig, kan du inte förstå det? fan.
Egentligen tycker jag mindre om självömkan men i dag orkar jag faktiskt inte bry mig om det.

Ren ångest bara..

Var tvungen att skriva det som jag hade i huvudet. Pusshej!