fredag 3 oktober 2008

Just the beginning

Jag trodde fan aldrig att detta skulle hända mig. Inte ens en jävla chans, aldrig aldrig.. Men tydligen kan det hända vem som helst. Och nu sitter jag här med ångest och känner mig helt splittrad. Hur ska jag bete mig? Vad ska jag känna? Vad ska jag säga? Jag vet inte ett skit, jag vet ingenting. Jag känner mig tom, men ändå helt fullproppad med skit. Allt snurrar runt i huvudet på mig. Hur fan ska jag klara det här? Inte en chans att jag klarar det. Jag är så glad att mina föräldrar, pojkvän och vänner står vid min sida vad som än händer. Hade de inte gjort det hade jag fan kollapsat totalt.. Tack för att ni visar erat stöd. Jag älskar er alla oerhört mycket!

Inga kommentarer: