Jag är så trött på att folk tar mig för givet. Att de tror att när som helst kommer jag finnas här som en andra hand, som man sedan kan dumpa när man tröttnat.
Självklart är det en princip sak för mig att finnas där för mina vänner, men då vill jag gärna att tryggheten ska vara ömsesidig. Inte något bara en person gör.
Det känns inte som att det finns ärlighet längre. Alla pratar bakom ryggen på varandra, ingen är hundra procent ärlig, vilket gör mig riktigt ledsen och besviken. Är det inte så att man ska kunna lita på sina vänner? Är det inte så att man alltid ska kunna prata med sina vänner utan att dem berättar för någon annan? Är det inte så att en vän påstås ska vara lojal mot sina kära medmänniskor?
I sådana fall är det jag som har missuppfattat definitionen av ordet vän.
Men om ni läser min rubrik så lyder den som "I'm not afraid to walk this world alone".
Tack för mig! / Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar