Mad world

Jag fattar inte hur du tänker ibland. Du vet att såna saker sårar mig men du bryr dig ändå inte även fast du har i ditt medvetande att jag mår som jag mår. Sen när jag konfronterar dig ser du ut som ett jävla frågetecken som om det du sagt inte var nå dumt som du VISSTE skulle såra mig.

Jag är så trött på den här skiten. Hur länge tror du att jag orkar stå ut? Hur länge tror du att jag orkar vara den som alltid ger med sig? Jag vet inte vad jag ska säga eller vad jag ska göra längre. Jag har gjort allt för dig, fattar du inte det? ALLT! Jag har aldrig gjort så här mycket för en människa jag nånsin älskat. Man ska ta vara på det man har, jag kan försvinna när som helst. Jag tänker inte stanna om detta ständigt drar ner mig i botten.

Jag vet själv att det mesta hänger på mig, mitt beteende och mitt tänkesätt. Men för att kunna utvecklas och bli bättre behöver jag någon som stöttar mig, visar uppskattning, visar kärlek och omtanke. Inte någon idiot som vräker ur sig helt totalt jävla onödiga kommentarer. JAG ÄR OCKSÅ EN MÄNNISKA MED KÄNSLOR OCH JAG BEHÖVER OCKSÅ KÄRLEK! JAG ÄR FÖRFAN INTE GJORD AV STEN! Fattar du inte det? Eller ska jag behöva tala om det för dig för 100:e gången i onödig förhoppning?

Så jävla less på den här skiiiiiiiiiiiiiiiten!!!