I morse hade jag tänkt skippa mattehjälpen i skolan, vilket skulle ge mig sovmorgon till kvart i tio.Men när det gäller mamma och hennes minne är det inte dåligt. Jag somnade i går i hopp om att mamma ej skulle komma ihåg mattestödet klockan åtta på tisdagar. Mobilen ringde minsann ändå klockan sju i morse och en jättetrött Sandra svarade. Jag var inte alls sugen på att sitta och räkna matematik klockan åtta på morgonen, verkligen inte. Men sen tänkte jag efter. Ska jag klara matematiken måste jag fan gå på mattestödet som jag lovat. Så jag gick upp och fixade mig, åt frukost och så. Inte illa! Hade det varit för ett halvår sedan hade jag somnat om direkt, inte ens chans att jag hade gått upp. 4:e juni, då jävlar gäller det! Freiheit..

För varje gång jag går på stödmatten lär jag mig mer och mer. Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig lite mer avancerad matematik. Jag och siffror är som surt och sött tillsammans. Fyfan. Nu gäller det bara att fixa det nationella provet i matematiken. Får ångest bara jag tänker på det!

Nu sitter jag hemma, helt seg i skallen och kroppan. Naturkunskapen börjar 11 och nånting, minns inte exakt för tillfället. Haha! Jag funderar starkt på att skita i den. Jag har ju trots allt sänkt min frånvaro från 30% till endast 2,2%. Så en lektion gör inte så mycket, haha. Ja, så får det bli.

Jag tänkte alldeles snart koka lite pasta till lunch, får se vad det blir därtill. Sen tänkte jag plugga lite, läsa Lasermannen(kriminologi) och kanske läsa lite i en bok som heter "Konsten att läsa tankar". Grymt bra bok, btw! Tips för er som vill lära er att läsa av folk och kunna kommunicera på ett bättre sätt med någon man har en nära relation till.

Nej, nu ska en überhungrig Sandra gå och laga maaaaat!

/S